brottsoffer - the conclusion

så, polisen ringde mig för några dagar sedan. uppenbarligen blev killen åtalad och det var en rättegång i förrgår. polisen visste inte riktigt hur det låg till, men jag tror hon menade att denna rättegång bestämde ifall han skulle få böter eller ifall det skulle bli en till rättegång som skulle bestämma ifall han skulle få fängelse. ifall det blir en till kommer jag nog få åka dit och vittna, eller något. han hade i alla fall blivit åtalad för rån, jag ska ringa upp och kolla idag tänkte jag. polisen sa att hon skulle ringa tillbaka, men det har hon inte gjort så det är lika bra att ringa själv.
vilken skillnad det hade varit om detta var sverige. till och börja med så skulle killen in ha åkt fast, det hade inte varit en polisbil som kommit körandes i just det ögonblicket, och även om det motförmodan hade varit det så skulle han inte ha åkt fast. ifall han endå hade gjort det skulle det ta jättelång tid innan det blev rättegång. london är, trots att alla hävdar annorlunda, en säker stad. visst, det är en hög crimerate, men eftersom polisen är överallt hela tiden tar de fast många. dessutom är poliserna mycket trevligare här än i sverige, i varje fall vad jag har märkt. jag kommer rapportera mer när jag själv vet mer.
jag är inte så chockad längre faktiskt, det känns på nått sätt som jag har drömt det och det inte har hänt på riktigt (bortträngning..?) men jag tycker inte om att gå ensam på natten längre, vilket skapar problem eftersom jag tar bussen på helt andra hållet från de andra på jobbet, så när jag slutar jobbet får jag gå en total omväg till en annan busstation eftersom jag inte vill gå själv. dessutom tar jag inte bussen från den stationen jag blev rånad (det känns så löjligt att säga rånad, jag tycker inte att det var ett rån. ska det inte vara hot, våld och vapen inblandat? men eftersom polisen tycks tycka att det är det så...) så jag får gå ytterligare lite längre... men men, det känns bättre!

idag skulle jag börja jobba vid sex, men medans jag sitter och gör mig i ordning framför Glee får jag ett sms av Aurelien som ber mig komma in vid nio istället. najs najs najs. så hinner jag komma hit! =)

jag har inte så mycket mer att säga, eller jo! jag vill inte jinxa det men jag har träffat en man, haha =P
han jobbar med mig och jag har nämnt honom här, Gio. vi har träffats några gånger och han är mycket gullig =) han är italienare och typ... 25 år gammal... tror jag, haha =P

puss

Luisa

Giovanni hah?! Vad i helvete, måste jag också flytta utomlands för att träffa en het Italienare?

Tycker fan det är orättvisst.

2010-04-11 @ 18:09:33
URL: http://bittersweetsimphony.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat, min vän?

Trackback
RSS 2.0